onsdag 4 januari 2017

Klara satt i sitt kök

Klara satt i sitt kök. Det var målat vitt, sånär som på en tapetserad fondvägg med gröna blad. Motivet kom från servisen "Berså". På fondväggen hade Urban monterat en klocka med armslånga visare. Varje gång sekundvisaren rörde sig hördes ett metalliskt tickande.

I fönstret hade hon ställd fyra träbokstäver. Tillsammans bildade de ordet LOVE. Hon tyckte det var viktigt, att man älskade varann och höll ihop i familjen. Grannen hade också prytt sitt fönster med liknande bokstäver, fast i grannens fönster stod det FUCK, istället för LOVE.

Hon hade fått provsvaren från läkaren. De visade inte på något onormalt, men doktorn hade lovat att sjukskriva henne för utbrändhet, om hon behövde. Det svindlade för henne. Hon var så rädd att förlora allt hon och Urban byggt upp tillsammans. Skulle hon bli sjuk skulle hon bara vara en halv människa. Samtidigt kände hon hur livet krympt. Det som varit en irriterande självklarhet för bara ett halvår sedan, var inte längre möjligt. På ICA hade hon börjat gråta när sötmandeln var slut.

4 kommentarer:

  1. Först ler jag åt Klara, sen blir det mer allvar. Text med både ljus och svärta. Fint.

    SvaraRadera
  2. Kan känna ända in i märgen hur trött Klara är...

    SvaraRadera
  3. Berg- och dalbana i känsloupplevelser - sedan knorren på slutet blir ett (igenkännande) fnitter :)

    SvaraRadera
  4. Sötmandeln säger allt. Bra.

    SvaraRadera