torsdag 31 mars 2016

Timme

Saknar den där timmen som stals
Den togs från våren, för att sparas till hösten
Kroppen vet inte vad klockan är
Sover oroligt, utan vetskap om tiden
Svär över kalla morgnar och krångel med kläder
Förstår inte vitsen med ljusare kvällar
Det är ju just ändå
Känner mig som en uppstallad häst
Som bländas av ljuset från stalldörren
Det rister i skinnet, grimman skaver mot nacken

4 kommentarer:

  1. Förstår känslan. Bra bild den om hästen. När behöver vi timmen som stals bäst, på våren eller hösten?

    SvaraRadera
  2. Känns som man blir bestulen fast jag gillar det nog ändå.

    SvaraRadera
  3. Hmm... ja, den där timmen är mystisk. Lånad tid. Ränta?

    SvaraRadera
  4. Å jag gillar läget men vet inte varför - kanske för att jag är kvällsmänniska ;)

    SvaraRadera