måndag 14 december 2015

Relativt

Det var relativt lugnt i klassrummet den dag då vår fröken Lisbet Ed förlorade medvetandet. Lugnet kan berott på att första lektionen innehåll ett moment av sång. Vi fick sjunga Rock Island Line och If I had a hammer.till förinspelat komp som spelades upp från en rullbandspelare. Fröken bad oss ta fram matteböckerna och jag försökte koncentrera mig på  procenttalen  i Hej matematik. Blyertspennan krasade mellan mina tänder och mina fötter lindades krampaktigt runt skolbänkens ben. 

I ögonvrån skymtade jag en oväntad rörelse. Det var Conny som kommit över en tavelsudd. Han kastade den hårt, rakt mot tavlan där vår fröken stod. Jag vet inte om den träffade henne eller om hon bara föll ihop. Hon blev liggande på den grå nålfiltsmattan bakom katedern. Det tog tid innan någon tog någon notis om henne. Strax innan det ringde ut för rast hämtade Ann-Kristin och Ann-Charlotte rektorn. Ambulansen kom. Resten av terminen fick vi en vikarie som hette Leffe Sten.

3 kommentarer:

  1. Underbart med (bristen på) tempo i berättelsen. Och det underbara slutet. Haha!

    SvaraRadera