måndag 14 september 2015

Näsa

Lisa går in genom det hästskoformade portvalvet. En cykel står lutad mot det uppslagna järngallret och en vindil bär med sig doften av kålsoppa. Gården är så trång att att huskropparna nästan döljer himlen. De mörka fönstren vakar över henne när hon går över kullerstenarna.

Henrik har sina akvarier i en gammal cykelverkstad. Dörrhandtaget känns skrovligt och anlupet i handen. Lacken på teakdörren flagnar. Det växer mossa på de gjutna trappstegen. Hon öppnar dörren och säger försiktigt hallå. Akvarierna fyller väggarna och påminner henne om levande tavlor. Går hon för nära kommer hon svepas iväg och föras till en främmande plats och helt annan kultur. Fukt stiger upp från akvarierna och det doftar tungt och sötaktigt från de flytande vattenväxterna. En orange fisk med svepande långa fenor vänder framför hennes ansikte. Hon ser varje fjäll på dess gyllene buk.

Henrik kommer ut från ett av de mindre rummen med en håv i handen. Gröna alger droppar ner på stengolvet.
-Så du kom i alla fall, säger han.
Lisa nickar. En klump i halsen gör att hon har svårt att svara.
-Sätt dig i köket, så kommer jag sen.
Hon går in i pentryt. Ett trinettkök står uppställt längs ena väggen. En emaljerad gryta står snett på plattan. På bäddsoffan ligger gårdagens upplaga av Aftonbladet. Så klarar du ovädret, står det på första sidan. SMHI klass 3-varnar för storm och höga vattenflöden. Källaren där Henrik har sina fiskar ligger på en kulle, nära vatten. Lisa tänker ofta på vad som skulle hända om vattnet i ån steg och började sippra in i källaren. Kan fiskar drunkna eller kvävs de långt innan om det blir strömlöst och akvariepumparna slutar fungera?

Henrik sätter sig bredvid henne på soffan. De kysser varandra. Hans tunga särar hennes läppar och smakar på honom med återhållen andedräkt. Längre än så går de inte, inte ännu.
-Hur har din dag varit? frågar Henrik. Berätta.
Lisa tvekar. Henrik har en förmåga att tillrättavisa henne och vill gärna vara den som framstår som den intelligentaste av de två. Den gången hon berättade om hur hon ätit choklad med 90 % chokladhalt, bara för att han brukade göra det,  och sagt att den var bitter och inte alls smakade som choklad brukar göra, sa han att hon hade felaktiga förväntningar och tog för mycket för givet.
-Jag har sett en man utan näsa, sa hon. Han hade en plåsterlapp tvärs över ansiktet och verkade ha svårt att andas. Säkert var han sjuk på något sätt. Ibland undrar jag hur människor klarar sig.
-Väckte han ditt förakt?
Henrik lägger sin hand på Lisas lår.
-Nej, inget förakt. Inget sådant. Jag bara såg honom och noterade att han hade svårt att andas. Fötterna var svullna och skorna kippade, eftersom han inte kunde knyta dem.
-Vad vet du om andra människor, Lisa? Verkade han fattig?
-Sjuk, sa jag.
Henrik kysser Lisa igen. När hans händer rört sig över hennes kropp kommer hon ligga naken framför honom. Trots att hon rört vid varje centimeter av hans kropp vet hon inget om honom. De träffas där, bland akvarierna. I dagar vistas hon vid hans sida. Han säger att fiskarna är hans liv, men hon vet inte om han lever i källarlokalen med dem eller om han har ett riktigt hem också.
-Lägg dig på mage, säger han. Tänk på mannen utan näsa. Låtsas att han är jag. Det är min farsa vi pratar om.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar