Gatljus i allén och spridda fönsterljus skvallrar om att slätten är bebodd. Ett bilmöte på tre mil. Vi saktar in och smyger in till vägkanten. Bilen niger över de vita kantlinjerna. Strålkastarna fortsätter att klyva den mörkgröna skymningen. En reser åt öster, en åt väster. Jag rycker på axlarna inför frågan:
-Varför tar du den lilla vägen, GP? Tror du inte det är säkrare att resa på de större vägarna?
Inför omsorgen och det brydda tänker jag att mitt hjärta består av taggtråd och mareld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar