lördag 25 april 2015

Text från bok

Carol O'Connell - Ben för ben

Tredje meningen på sid 17 lyder: Hannah ställde hans väska på sängen och drog ut en byrålåda. Den inspirerar mig att fortsätta på min pågående berättelse. Ensam på sitt hotellrum ser en  föreläsare i personlig utveckling ett inslag om en brand. Han börjar minnas sin barndom och hur han hittades övergiven utanför ett Domusvaruhus och hamnade på barnhem och sedan i fosterhem. 

Trappan upp till andra våningen var smal och brant. Trapphuset låg utanför huset. Mässingsstänger klämde fast en trasmatta med mycket svart i ränderna mot de fernissade trappstegen.  Ovanför dörren till hallen lyste en matt glödlampa. Halvvägs upp fanns ett smalt fönster. I fönsterkarmen låg två döda flugor. De hade lagt sig på rygg. Vingarna var tunna och genomskinliga och verkade mycket sköra. Flugkropparna hade torkat så de påminde om aska.

Hanna bad mig öppna dörren till övervåningen. Den öppnades ut över trappan och man var tvungen att trycka sig mot brädväggen för att dörren skulle kunna löpa. I hallen stod Hannas vävstol. Varpen hängde slapp som spindelväv mellan varpbom och slagbom. En korg med trasor stod bredvid en mörkröd fåtölj med armstöd av trä. Under snedtaket fanns två garderober, en på vardera sidan. Ställde man sig vid fönstret såg man hur åsarna blånade på andra sidan sjön.

Vi gick förbi vävstolen och in i det som skulle bli mitt rum. Hanna ställde min väska på sängen och drog ut en byrålåda. Den kärvade så hon var tvungen att lyfta den för att den skulle kunna rubbas.
-Här är ditt rum, sa hon. Hoppas du ska trivas. Packa upp nu och håll reda på dina saker. Slarv har jag svårt för.
-Ja, tant.
-Han kan säga Hanna, sa hon.

Ett glansigt överkast täckt med skära rosor stora som manshänder låg över sängen. Ovanför huvudkudden hängde en tavla. Den föreställde två barn som gick över en trasig träbro. Över dem vakade en ängel stor som ett hus och klädd i en oformlig vit klänning. När jag tänker tillbaks på den där ängeln, så tänker jag ofta att det var så min mamma kunde sett ut. Ljus och rosenkindad med böljande långt hår och utsträckta, omtänksamma händer.

3 kommentarer:

  1. Bra. Ser fram mot att läsa fortsättningen.

    SvaraRadera
  2. Jag beundrar dina levande beskrivningar av detaljer. Nån gång ska jag testa :)

    SvaraRadera