Gott Nytt År!

Jag vaknar tidigt och går ut med hunden. Morgonen är människotom, men inte tyst. Trafikljudet från förbifarten letar sig ner genom skogen, som bullrande stenar och snöbollar. Ett godståg kör söderut på stambanan. Kramsnön knarrar under mina fötter. Det tunna snötäcket krymper i plusgraderna. Småfåglarna har intagit villaträdgårdarna. Varenda prydnadsbuske, varenda fruktträd är ett hem för en sjungande fågel. En talgoxe ryttlar runt mitt huvud. Vi möter varandras blick. Ett ögonblick tror jag att den ska slå sig ner på min axel och viska något i mitt öra. Jag vill hålla den i mina kupade händer och blåsa dess fjädrar varma med min andedräkt. Fågeln väljer att slå sig ner i körsbärsträdet. Förvissad om att jag kommer att gå in, börjar den sjunga. Det är morgon på årets sista dag. Jag försöker skriva en sonett, men mitt språk saknar rytm. Uppgiven stryker jag ett streck över pappret. Hunden sover igen. Familjen har inte vaknat. Nattens mardrömmar fräter i magen. Huvudvärken gör mig otröstlig. Kanske blir det en bättre dag, efter frukost.

Gott Nytt År, skrivpuffare.

 Glad för att ni finns och för att ni skriver och läser. 

Hoppas ni får ett fint nyår.