fredag 14 november 2014

Prassel

Biblioteket har börjat med självbetjäning. Reserverade böcker står på hyllor vid entrén. Det är trångt. En pensionerad herre slår vattnet ur sitt paraply. Ett barn försöker krypa ur sittvagnen samtidigt som mamman letar efter sina böcker. Bakom min rygg hör jag prassel från en godispåse.

Det går ovanligt lätt att hitta de böcker jag beställt. Jag lägger Märta och Hjalmar Söderbergs äktenskapskatastrof och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande på ytan för självscanning och trycker in mitt personnummer och en pinkod via ett glappande tangentbord. Från bildskärmen framför mig möts jag av budskapet: Böckerna är reserverade och kan inte lånas ut. Med en suck ställer jag tillbaks böckerna i hyllan och letar rätt på de volymer jag ska ha. Någon annan har uppenbarligen beställt samma böcker som jag gjort.

-Gick det bra att låna? Fann du vad du sökte? frågar bibliotekarien och lutar sig fram över den cirkelrunda kontorsmöbel personalen har till sitt förfogande. Bordet verkar vara hämtat från någon cafeteria där det är meningen att personalen ska stå och fika eller helst av allt mingla runt och prata strunt.
-Javisst, säger jag och ler mot honom. Jag hittade mina böcker.
Han har gymtränad kropp och välvårdat skägg. Den svarta T-shirten smeker bröstmusklerna. Kavajen hungrar efter hans överkropp. Jeansen följer höften på samma sätt som en sothöna rider på en våg.
-Du vet att du ska leta efter löpnummer, va? Böckerna är sorterade på löpnummer. Du behöver veta vilket löpnummer boken har för att lätt hitta det du söker.

Utanför biblioteket möter jag en bekant som sitter i kulturnämnden.
-Jag gillar inte bibliotekets system med självbetjäning, säger jag.
-Visionen är ett dygnet runt öppet bibliotek, svarar hon.
I mörkret ser jag inte hennes ansikte. Det känns som jag pratar med en lodengrön cape av konstmocka.  Eventuellt bär capen också hatt.
-Ska bibliotekspersonalen ersättas av väktare? Jag tycker det verkar minst sagt spöklikt att besöka ett folktomt bibliotek nattetid. Vem vet vad som döljer sig mellan hyllorna?
-Det är meningen att man ska checka in med sitt lånekort. Vi kommer att ha kontroll. Biblioteket kommer inte att bli någon värmestuga för uteliggare. 24-timmars samhället är vår vision. Det är viktigt att kommunen ligger i framkant.
-Människor behöver möten. Självbetjäning är en form av avhumanisering av samhället.

3 kommentarer:

  1. En sådan bibliotekarie vill vi ju möta ofta!

    SvaraRadera
  2. Självbetjäning måste inte nödvändigtvis utesluta möten . Gillar sothönan.

    SvaraRadera
  3. Tänkvärt ... fastnade för "Eventuellt bär capen också hatt." :)

    SvaraRadera