fredag 11 april 2014

Grön

Symaskinen var bland det första jag köpte. En grön Husqvarna Automatic med raksöm och zig-zag. Jag ropade in den på Ågrens Auktioner när de var nere på det gamla stället, den före detta bion i Folkets Hus. Cyklar, gräsklippare och verktyg fyllde foajén som doftade mögel, cigarettrök och rengöringsmedel med citron. Symaskinen stod längst nere vid scenen på det sluttande golvet, sista ropet innan paradnumren skulle säljas, den blankputsade kopparn, nickelservisen, parvaserna i opalin, finservisen i 40 delar. Ågrens stamgäster hade bänkat sig på de tre rader av hårda, manchesterklädda biografstolar som lämnats kvar efter att auktionshallen tog över när filmvisningarna inte längre bar sig.

Det var Britta som tipsat mig om auktionerna. Klart du ska gå på auktion. Billigt är det. Ska du ha fina grejer så ska du gå till Petterssons, men Ågrens är alltid billigare. Jag ropade in symaskinen för 300 kr. En tant i sjuttio-års åldern bjöd emot, trots hennes makes protester. Ett par andra gratulerade mig till mitt köp och sa att jag gjort en bra affär, för maskinen var outslitlig. Jag stod som på nålar, 150-200 rop tills maskinen skulle säljas. Ågren ropade långsamt, aldrig mer än 80 rop i timmen.

Någon instruktionsbok fick jag inte med till maskinen, däremot en sömnadshandbok från 1960-talet, där jag kunde lära mig sy Grodan Boll efter bifogat mönsterark eller småbarnsklänningar som inte räckte nedanför skinkorna på ungarna som bar dem. Med hjälp av handboken kunde jag också lära mig att göra aparta applikationer. Piffigt skulle det vara, då, på 1960-talet. Jag har väl mest sytt gardiner på den.

2 kommentarer:

  1. Jag har haft en liknande. Fast undertrådsspänningen var aldrig något att ha.

    SvaraRadera