måndag 14 april 2014

Blomma

Jag vaknar i gryningen. Det regnar vågrätt utanför fönstret. Stormbyarna kräks kaskader av vatten över gatan. Parkträdet darrar innanför barken. De nedklippta grenarna darrar som de drabbats av en okontrollerad muskelrörelse. Fleecefilten med de stiliserade Marimekko-blommorna har fallit ner på golvet. Min kropp är kall och stel. Jag känner mig som en halvt nedfryst kycklinggryta med sås kring kött och ben. Soffklädseln har gjort min hud rutig och fylld av knottror.

Akvariet gurglar. Belysningen är släckt. Jag anar konturerna av fiskarna. De rör sig som slöjor, fenslag för fenslag, genom sitt avgränsade territorium med balanserat PH-värde och kontrollerad bakteriehalt. Födsökande, sovande eller helt enkelt våldsamt uttråkade simmar de i sin sorgfälligt sammansatta omgivning.

Mina kläder är borta. De svarta pumpsen står vid sidan av soffbordet. Jag viker ihop fleecefilten och föreställer mig att dess mikroskopiska fiber drar till sig dammpartiklar som ingen av oss kan se. När kanterna är symmetriska lägger jag den över soffryggen. Hans har fått filten av sin mamma. Den ska vara där, på soffryggen. Jag vet inte om han skylt mig eller om jag själv dragit ner filten över mig.

Fototapeten förstärker det grå i gryningen. Förstoringen har gjort bilden grovkorning. Det är Hans som tagit bilden, ett undervattensfoto med fiskar och skeppsvrak. När jag ser på akvariet igen har en av fiskarna dött. Den ligger med buken upp intrasslad i flytväxterna på akvariets yta. I morgon ska Hans ta bort den. Det susar i rören. Petterssons rastlösa ben hasar över parketten i våningen ovanför. Fönstret står på glänt. Fuktig luft kryper ner över elementet. Jag undrar om fönstret stått öppet hela kvällen och om någon hört mig skrika och stannat till i mina kvidande begär eller om Hans har öppnat det för att få luft efteråt.

Hans ligger i sängen. Händerna sluter det purpurröda täcket kring hans kropp. Benen är lätt särade. Den ena foten sticker fram. Huvudet har fallit åt sidan. En sträng av saliv rinner från mungipan ner i det korta, mörka skägget. Jag går till köket för att ta ett glas vatten. När jag öppnar köksskåpet ser jag att Hans börjat med alger. Igår stod vi på balkongen. Hans sa:
-Har man priviligier är det rätt att utnyttja dem. Man ska ta vara på de möjligheter man har.
Jag sa:
-Molnen bildar en vägg i väster. Det kommer bli oväder.
Mina kläder är fortfarande försvunna.

(dagens och gårdagens)



1 kommentar:

  1. Fundersam text, som ett tankeflöde fyllt av detaljer. Fint

    SvaraRadera