Sommarens soltorra läppar
Svider av vinternare
Det är som de tuggats
Såriga av ängslan
Men det är vinden som bitit
Dem torra av mörker
Morgonens te är grönt och bittert
Med smak av lime och ingefära
Jag följer en länk på nätet
Ser bilder av träsnitt
Som skildrar finska inbördeskriget
Lidandet är inte förbehållet poeter
I natt kommer molnen att dölja
Den historiska fullmånen
Är det inte alltid så
Att när något sker på himlavalvet
Så döljs det av moln
onsdag 31 januari 2018
tisdag 30 januari 2018
Brokiga
Anteckningsboken har brokiga pärmar. Den är klädd med något slags sidentyg. Anna tror att hon köpt den på Indiska någon gång för länge sedan. Föräldrarna har köpt en husbil och skaffat en lägenhet för vintern. Föräldrahemmet ska tömmas, huset ska säljas och hon har lovat att ta hand om sitt. Hon väger dagboken i handen. Spara eller slänga?
måndag 29 januari 2018
Text inspirerad av bok
Inspirationsmeningen -Förband, sa Gwen, är hämtad ur Teodlarens hustru av Dina Jefferies.
-Förband, sa Gwen. Dem kan du plocka upp och sortera in i hyllorna, så tar jag hand om hudkrämerna. Det går väl bra?
Jag nickade och böjde mig fram över kartongen med gasbindor och sprättade upp tejpen som höll ihop locket med hjälp av min nyckel. Jag och den unga kvinnan med det imponerande namnet Gwendolyn hade fått sommarjobb på Apoteket. Vi gick samma utbildning, men hon hade kommit längre än mig och hunnit med att vara au-pair i Zürich och London och hade läst franska i Pau. Hennes mamma hade en klädaffär där hon sålde designade linnekläder och fladdrande sjalar och hennes pappa spelade i ett bluesband och jobbade som lärare. De bodde i ett hus som liknade ett kråkslott med tinnar och torn och var det något som min pappa inte tillät mig att ens drömma om så var det den sortens hus. Har du någon aning om hur svåra de är att underhålla? Att värma upp dem kostar en förmögenhet. Skaffa något praktiskt istället.
På det hela taget trivdes jag på på Apoteket. Jag tyckte om att hjälpa människor och njöt av att kunna namnet på verksamma substanser och olika mediciner. Sommaren blev en närvaro av andra människors kroppar. Kroppar i förfall och förhoppning, åldrande och sommarförkylningar. En rodnande 15-åring hämtade ut sina P-piller. Tanterna på jobbet pratade om sina klimakteriebesvär och bestämde mig för att aldrig tillåta mig att bli sådan. Tommy köpte kondomer. En uttröttad mamma handlade barntandborstar.
Det var typiskt att Gwen skulle ta hand om hudkrämerna och lämna bandagen till mig. Hon hade ett sådant där lätt och nästan genomskinligt utseende. Människor sökte sig till henne. Jag tror att jag var en av de få som noterat att hon alltid hade långärmade tröjor för att dölja sina handleder.
-Förband, sa Gwen. Dem kan du plocka upp och sortera in i hyllorna, så tar jag hand om hudkrämerna. Det går väl bra?
Jag nickade och böjde mig fram över kartongen med gasbindor och sprättade upp tejpen som höll ihop locket med hjälp av min nyckel. Jag och den unga kvinnan med det imponerande namnet Gwendolyn hade fått sommarjobb på Apoteket. Vi gick samma utbildning, men hon hade kommit längre än mig och hunnit med att vara au-pair i Zürich och London och hade läst franska i Pau. Hennes mamma hade en klädaffär där hon sålde designade linnekläder och fladdrande sjalar och hennes pappa spelade i ett bluesband och jobbade som lärare. De bodde i ett hus som liknade ett kråkslott med tinnar och torn och var det något som min pappa inte tillät mig att ens drömma om så var det den sortens hus. Har du någon aning om hur svåra de är att underhålla? Att värma upp dem kostar en förmögenhet. Skaffa något praktiskt istället.
På det hela taget trivdes jag på på Apoteket. Jag tyckte om att hjälpa människor och njöt av att kunna namnet på verksamma substanser och olika mediciner. Sommaren blev en närvaro av andra människors kroppar. Kroppar i förfall och förhoppning, åldrande och sommarförkylningar. En rodnande 15-åring hämtade ut sina P-piller. Tanterna på jobbet pratade om sina klimakteriebesvär och bestämde mig för att aldrig tillåta mig att bli sådan. Tommy köpte kondomer. En uttröttad mamma handlade barntandborstar.
Det var typiskt att Gwen skulle ta hand om hudkrämerna och lämna bandagen till mig. Hon hade ett sådant där lätt och nästan genomskinligt utseende. Människor sökte sig till henne. Jag tror att jag var en av de få som noterat att hon alltid hade långärmade tröjor för att dölja sina handleder.
lördag 27 januari 2018
Osynligt
I gryningen är stigarna
I ekskogen osynliga
Jag passerar hembygdsgården
Jag passerar hembygdsgården
Det lyser i köket
I huset från 1700-talet
Det är vandrarhem nu
torsdag 25 januari 2018
onsdag 24 januari 2018
Bestört
Porten slår igen bakom Ulla. Försiktigt tar hon några steg på gångbanan. Snöröjningsgruset som täcker gråisen räcker inte riktigt till. Mataffären ligger ett kvarter bort och hon behöver köpa potatis och mjölk.
-Det är halt idag, säger hon till ynglingen som kommer ut strax efter henne.
-Det är halt idag, säger hon till ynglingen som kommer ut strax efter henne.
Han har grova kängor och ler mot henne.
-Då är det bäst att vara försiktig, säger han.
-Då är det bäst att vara försiktig, säger han.
Ulla ser bestört ut när han halkar.
måndag 22 januari 2018
Drar
-Vilken stilig mössa, säger Anja till mannen som står framför henne i kassakön.
Han har vänt sig om för att rätta till köpinnen. Hon har lagt den längs med kassabandet, istället för tvärs över som brukligt är.
-Den måste vara hemstickad, fortsätter hon.
Han drar lite i mösskanten och petar upp glasögonen som kasat ner på näsan. Den andra handen känner instinktivt att plånboken ligger kvar i innerfickan. På sig har han en jacka som gör att bäraren nästan ser fyrkantig ut. Bakstycket är fyrkantigt. De utanpåliggande fickorna är fyrkantiga. Det ser ut som den är gjort av bävernylon, som brukar användas till dagisbarns overaller.
-Jag har stickat den själv, säger han. Efter irländska mönster. Jag var på Aranöarna för många år sedan och försöker upprätthålla något av det där. Det irländska kynnet, du vet. Garnet jag använder kommer från upprepade tröjor som jag hittar begagnade. Herrtröjor är bäst. De är störst och ger mest garn. Fast det är svårt att hitta. Det måste vara ull. Akryl går inte alls. Nästa vecka kommer Hemmets Journal och gör en artikel om mig och mina mössor. Tänk om jag kan få vara med på TV också. Män som stickar är inte så vanliga. Hade det varit en kvinna som gjort samma sak, så vet jag knappt om någon brytt sig.
Han har vänt sig om för att rätta till köpinnen. Hon har lagt den längs med kassabandet, istället för tvärs över som brukligt är.
-Den måste vara hemstickad, fortsätter hon.
Han drar lite i mösskanten och petar upp glasögonen som kasat ner på näsan. Den andra handen känner instinktivt att plånboken ligger kvar i innerfickan. På sig har han en jacka som gör att bäraren nästan ser fyrkantig ut. Bakstycket är fyrkantigt. De utanpåliggande fickorna är fyrkantiga. Det ser ut som den är gjort av bävernylon, som brukar användas till dagisbarns overaller.
-Jag har stickat den själv, säger han. Efter irländska mönster. Jag var på Aranöarna för många år sedan och försöker upprätthålla något av det där. Det irländska kynnet, du vet. Garnet jag använder kommer från upprepade tröjor som jag hittar begagnade. Herrtröjor är bäst. De är störst och ger mest garn. Fast det är svårt att hitta. Det måste vara ull. Akryl går inte alls. Nästa vecka kommer Hemmets Journal och gör en artikel om mig och mina mössor. Tänk om jag kan få vara med på TV också. Män som stickar är inte så vanliga. Hade det varit en kvinna som gjort samma sak, så vet jag knappt om någon brytt sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)