Grå

På morgonen när dagern var grå mötte jag en flock vargar på hygget. Ledarhonan stod på en sten och blängde. Hanen och något som föreföll vara en valp på väg att bli vuxen närmade sig på stigen. Hanen gick med sänkt huvud. Morrade. Den yngre var valpigt uppspelt. Jag böjde mig ner och svepte in hunden i min jacka för att skydda den samtidigt som jag skrek försvinn åt vargflocken. Där vaknade jag. Någonstans i drömmen läste jag att vargar setts i trakten, på andra sidan viltstängslet ett par kilometer bort.

Händelsen med vargarna var en dröm, en påtagligt närvarande dröm som närde sig på min själ den kommande dagen, diandes i min bröstkorg. På kvällen beslöt jag mig för att teckna varghonan. Jag tecknade efter bild och resultatet blev sådär. Det syntes tydligt att jag använt förlaga och det fanns ingen riktig närvaro i bilden. Trots att jag brister i skicklighet fortsatte jag med bilden.

Det knackade på dörren. Klockan var mycket och det var dags att förbereda kvällen. Jag lade skissblocket på soffbordet och gick och öppnade. Utanför stod Hans och Marie. De presenterade sig så. Hans var påfallande lång. Han stod med tårna vinklade inåt och hans mage under den grå skjortan såg ut som om den var stoppad med dun. Marie hade glasögon och håret uppsatt i råttsvansar.
-Vi kommer från Radiotjänst, sa Hans. Du har inte betalt din TV-licens.

Kan vara

Funderar på
Om det kan vara så
Att all information
Om riskerna med stress
Kombinerat med uppmaningen
Att du måste stressa ner
Helt enkelt är stressande i sig
Det är lite som
Du får inte bli förkyld

Nödvändigt

Jag vill minnas
Att vi alltid vände på slantarna
Blandfärs istället för nötfärs
Den var några kronor billigare
Tänk på att det är billigare att baka själv
Stekt potatis istället för djupfrysta pommes frites
I efterhand undrar jag
Var det verkligen nödvändigt?

Komplicerat

Tvärs över vägen mot Lidhult står en låst vägbom. Vi lämnar bilen i en trevägskorsning som mest påminner om en glänta för att gå de sista kilometrarna fram. Skogsvägen har grå hjulspår och tovigt gräs i mitten. Vi går tysta på varsin sida. Granskogen står tät.

-Den är snart avverkningsbar, säger Jens. 

Jag rycker på axlarna. 

-Det är sorglig när skog tas ner. Jag tänker på fåglarna och djuren.

-Kan inte vara mycket djurliv i en sådan här skog.

Lidhult tillhör hembygdsföreningen numera. De har fått torpstället som donation. Ängarna närmast huset slås med lie varje år. Vi går fram till stugan. Den består av kök och rum. Ladugården knäcktes av stormen 1969. Kvar finns bara en krympande hög av brädor och tegel. Det växer nässlor runt grunden. På stentrappan står en trebent järngryta fylld med röda pelargoner och det hänger tunna gardiner i fönstret. Inslag och varp bildar ett tätt rutmönster. Jag kikar in genom fönstret på långsidan och ser den murade spisen. Av någon anledning kommer jag att tänka på Moa Martinsson, någon filmatisering av Mor gifter sig som jag såg på TV för länge sedan. Runt köksbordet står några udda stolar. Jag ser en tallrikshylla fylld med udda porslin och en gul emaljhink. Längst in i rummet står en våningssäng, som förefaller vara hemmasnickrad. Madrasserna är täckta av gröna överkast, i en nyans som påminner om möblerna på Folktandvårdens väntrum. 

-Går man runt knuten så ska det finnas en stig som leder ner till sjön, säger jag. Två barn drunknade där. De var tvillingpojkar. Tror de var tio år. Så säger man att tillvaron är komplicerad nu. Åtta barn i den lilla stugan. Unga som emigrerade till Amerika och som aldrig hördes av. Vet du att man kan övernatta i stugan? Man får ringa till ordföranden i hembygdsföreningen och för att få låna nyckeln.

-Skulle du vilja göra det? Stugan har ju tillhört din släkt?

-Jag vet inte. Det är så känslomässigt ändå, att bara vara här. 

Önskade

På torget sålde Olle ekologiska grönsaker som han själv hade odlat. Gurka, zucchini och broccoli brukar vara billigare än i mataffären. Det har jag lärt mig och så får man lite torghandlarcharm på köpet. Han skämtade med en av kunderna som trängdes framför disken av väderbitna plankor och vände på kålhuvuden och rödbetsbuntar.
-Du är bra på huvudräkning du. Om jag behöver leja någon till hjälp så vet jag vem jag ska vända mig till. Du kan få betalt in natura. Jag så till en tjej en gång. Hon bara stirrade på mig, fast det inte var så jag tänkt mig. Det var grönsaker jag tänkte på. Jag lovar.
Han vände sig mot mig. Fleectröjan var öppen i halsen och han hade inte hunnit raka sig. I hemlighet är jag lite oroad över Olles hälsa. Han verkar så stressad och när jag väntar på min tur har jag hört åtskilliga historier om bevattning och marknader.
-En squash och en gurka, sa jag. 20 kronor.
-Det är inte en squash, sa han och log, utan en zucchini.
-Är det någon skillnad? Är det inte samma sak?
-Det är en milsvid skillnad. Fruktköttet är helt olika växtsättet skiljer sig åt.
Han förklarade och jag önskade att jag fortfarande kom ihåg skillnaden. Den ena har genomskinligt fruktkött och den andra vitt.

Lättad

Ser dig försvinna

Lättad, oändligt sorgsen

Ingenting upphör

Ögonblickets bitterhet

Vattenångan skimrar till

Text inspirerad av mening i bok

Inspirationsmeningen I längden vinner hopplösheten över varje ljusglimt, varje hjärtslag, varje ansats till något annat, är hämtad från Lina Limans bok - Konsten att fejka arabiska. Det blev någon slags dikt, inspirerad av meningen.

Kanske är det så
Att vissa är stämda i moll
Med ett vemod och mörker
Som sluter om själen
Ett ansikte som minns fukten av regn
Mer än värmen från sol
Händer som värms över brinnande ljus
Istället för att hållas av en älskad vän