Träffa

Peter och Mimmi skulle äta ute. För dem var det sista dagen på sommaren, som Mimmi sa med en känsla av stillsam melankoli. Hon anade att Peter var glad över snart vara tillbaks i selen igen. De hade bestämt sig för stadshotellet i en litet samhälle i närheten. Samhället var egentligen för litet för en sådan prålig byggnad. Förr i tiden hade traktens rika bönder samlats här för att göra upp affärer och hotellet hade haft rum för resande. Nu serverade man dagens lunch och maten hade rykte om sig att både vara riklig och vällagad, lite för mycket av allt kanske, men lite måste man ju få unna sig.

De parkerade bilen på torget framför Slöjdmagasinet, någon slags diversehandel med kläder och presentartiklar som klarat sig genom alla år. 50-talets neonskylt prydde fasaden ovanför de belamrade skyltfönstren. Innan maten bestämde de sig för att gå en promenad genom de äldre kvarteren ner mot ån. De kullerstensbelagda gatorna följde den medeltida stadsplanen. I örtagården odlades växter som funnits vid det närbelägna klostret.

Mimmi stannade för att fotografera ett par stockrosor. De växte upp ur kullerstenen mot en mintgrön brädvägg. Huset var så lågt att Mimmi undrade om en vuxen man kunde gå rak inomhus. Peter gick före utan att vänta in henne. Hon strosade efter och passerade en vinröd sedan. Motorn stod på tomgång. Bakom ratten satt en man böjd över sin mobiltelefon.

-Hallå där! Kan du hjälpa mig?
Föraren steg ur bilen. Mimmi vände sig mot honom. Han var i 45-års åldern och klädd i svart pikétröja. Hjässan var rakad och de muskulösa överarmarna solbrända.
-Vet du hur man kör för att komma till anstalten?
-Tyvärr, jag är inte härifrån. Jag hittar dåligt.

Peter och Mimmi försåg sig från buffébordet och slog sig ner på uteserveringen.
-Vad var det för kille du pratade med? undrade Peter.
-Någon som frågade efter vägen. Han skulle till anstalten, sa han.
-Anstalten? Du hittar väl inte dit? Vad skulle han göra där?
-Träffa någon kanske. Om man nu inte kör dit själv om man blivit intagen. Vad vet jag.

Alltså

Skolklassen sålde lotter på marknaden för att finansiera en resa till Gotland. Vinsterna i form av hinkar med varor tornade upp sig bakom tonåringarna som ansvarade för lottståndet. Jag köpte ett par lotter. På lott nummer 18 vann jag andra pris. En förälder som såg till lottståndet sa:
-Du har alltså vunnit andra pris. Här kan du välja.
Hon stack fram en papperspåse mot mig. I påsen låg en kokbok, troligen begagnad, ett par rör med Pringles chips och några 200 g mjölkchokladkakor. Jag valde chipsen, för att slippa bli frestad att äta något onyttigt. Kanske skulle jag tagit mina lotter hos Röda Korset istället. Där kunde man vinna hemvirkade grytlappar.

Ord på G

Varit på marknad, en liten marknad, knappt större än en fotbollsplan. Det får räcka med den storleken. Allt finns på liten yta. Lokalbefolkning. Knallar som säljer myggjagare från Ullared. Skumbollar. Flanellskjortor. Damtrosor stora nog att rymma en spädgris.  En gubbe som ser ut som en gumma, säljer rökt renstek. Han har förhandlat ner priset på den. 500 kr kilo. Jag smakade på några korvar från Skåne. De var fria från gluten och mjölk, men smakade grisfett, potatismjöl och grillkrydda. Första varvet känns allt lockande. En tunika eller en topp, eller varför inte en ny handväska eller ett par byxor med resår i midjan och grälla färger? Jag går ju så sällan på marknad. Andra varvet när familjen börjar bli splittrad, så falnar glansen och det kanske är lika gott så. Men tradition är det, med den där marknaden, oavsett vad jag tycker egentligen. Jag köper gurkor sen, men inte på marknaden, Västeråsgurkor. Mjölksyrar dem med hallonblad från skogen i lagen.



Gubbe, gumma, gluten, grisfett, grillkrydda, grälla, gott, gurkor

Efterlämnade

På sin fritid sydde två småländska systrar tavlor. De efterlämnade broderierna med colliehundar, zigenarflickor, sjöbusar och hus från alperna i grälla färger togs tillvara av släktingar, som sparade på systrarnas flit och lät ställa ut dem. Jag såg dem på broderiutställningen i Virserum och trodde först att det var sydda tavlor av ringa värde hopsamlade från olika loppmarknader och hängda tillsammans för att bilda en anslående helhet. Det att de var sydda av två systrar under en längre tid gav dem en annan dimension. Stolthet över handens arbete. Känslan av att det var en smula vågat, både sett till de exotiska motiven och det faktum att man unnade sig och kostade på sig, både väv, garn och ram och därtill tog sig tiden till det flärdfulla. 

Jag besökte broderiutställningen på konsthallen i Virseum häromdag och tog en massa bilder, som jag fortfarande inte tömt kameran på.

Föddes

Föddes
Levde
Dog
I den ordningen
Det brukar vara så
Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet
Vad skulle det annars vara?
Citatet får mig att tänka på en broderad bonad
Jag har sett broderiutställningen på Virserums konsthall
500 broderier från 180 inlämnare från 1800-talet och fram till våra dagar
Om inte konsthallen fanns skulle nog inte så många komma till Virserum
Sydda ord
Ord som vi väljer att omge oss med
Hem ljuva hem - Biskopsgården
Jag vet att jag borde tömma kameran, granska bilderna, skapa ett sammanhang kring just det där
Ord som vi väljer at omge oss med
Stannar kvar i bubblan av någon annans skapande istället för att minnas

http://www.virserumskonsthall.com/

Storslagen

Storslagna vyer
Slottsmiljön imponerar
Turisterna trängs
Vi vänder tillbaka hem
Prisnivån avskräcker oss

Reste sig

Mimmi iakttog ömsöm hyllan med recepfria läkemedel, ömsom innehållet i sin varukorg. Filmjölk och vitlök. Framför henne på kassabandet stod en sex-pack folköl. Några lösa ölburkar av samma märke hade fallit omkull. Ölburkarna var mossgröna till färgen och etiketten pryddes av ett rött T, som fick Mimmi att tänka på T-sprit.

Kassörskan, en tonårsflicka med glasögon och hårspännen, reste sig upp för att räkna mynten kunden lämnat fram.
-Det saknas 2 kronor, sa hon. Jag har räknat dem.
-Det kan det inte göra. Jag räknade dem innan jag gick hemifrån, så jag var säker på att de skulle räcka.
Mimmi tog ett djupt andetag. Mannen framför henne hostade oavbrutet. Den köttiga nacken glänste av svett. På underarmens insida hade hade han ett antal sår av en femkronas storlek. Han tittade först på ölburkarna, sedan på kassörskan.
-Jag betalar det som saknas, sa Mimmi. Du får två kronor av mig.