Gott Nytt År!

Gott Nytt År!

Hoppas ni får ett fint nyårsfirande.

Jag ömkar mig själv och önskar nyår all världens väg. Hunden har ännu inte visat några tecken på skotträdsla och jag hoppas det håller i sig. Det är mest jag som känner en vag obehagskänsla. I morse gick vi genom centrum. Det var jag, hunden och mjölkbilen. Utanför Wienerkonditoriet vankade en man i täckjacka av och an. Jag tror han hade cyklat dit, för det stod en olåst herrcykel lutad mot konditoriets trappräcke. På vägen hem skrämde hunden upp änderna, som vilade på gräsplanen vid dammen. Att inte jaga änder står på att göra listan, men inte idag. Smärta föds ur ingenting. Den när sig själv. Det känns som 2016 varit ett uselt år. Jag vet inte om det är sant eller om jag fångats i en bubbla med dimgrå väggar. Vi blir alla äldre. Tystnaden breder ut sig. Den är påträngande, inte rofylld.

Slut

Året är snart slut
Klockorna kommer ringa ut
Det sista minut för minut
Till raketers tjut, precis som förut

Det sägs att det varit ett uselt år
Som gett minnen som värkande sår
Vi försöker trösta oss själva, så gott vi förmår
Trots att vi inte riktigt vet vad som pågår

Idolerna dör, en efter en
Cohen och Malmsten
Man ligger sorgsen och vaken
Tänker på dem som hotas av vapen

Politiken är ett skämt
Det känns mest obekvämt
Den som blivit kränkt skriker jämt
Liknar ett barn som blivit bortskämt

Vi går på minerad mark
Säger att ensam är stark
Mäktiga ser världen som sin lekpark
Lyckas vi ta nyår med en klackspark?

Positiv

Hans-Eric släktforskar. Vid släktsammankomster redogör han för kusingiften och dubbelkusiner på 1800-talets svenska landsbygd, unga män som försvunnit till Amerika och torparsöner som kommit upp sig inom stormaktstidens armé. Han är magerlagd och bär vanligtvis en hemstickad slipover. Struphuvudet är ovanligt stort och han har ludna handleder. Till yrket är han redovisningsekonom på kommunen och han förvarar sina forskningsresultat i blekgrå pärmar.

Till den här julen hade han låtit trycka upp böcker med färdiga frågeformulär där var och en i släkten, ingift eller inte, ska svara på frågor om sitt liv. Han vill att vi fylla i böckerna och berätta om våra barndomsminnen, fritidsintressen och yrkesliv. Hans fru Agneta hade slagit en böckerna julklappspapper och dekorerat paketen med konstgjorda julstjärnor. De överräcktes i samband med kaffet. Jag satt precis vid julgranen och kände dess milda doft av skog när jag fick mitt paket.
-Det var ju ett fantastiskt initiativ, sa min man. Man glömmer så mycket och tänk vad roligt de här kan bli för kommande generationer.
Jag lade boken i mitt knä. Omslaget var blekblått och prytt med en orange etikett med texten Mitt liv. Boken fick mig att tänka på en katt, ett djur som med osviklig känsla, placerar sig i närheten av den i sällskapet som är mest katträdd och allergisk. Har man inget positivt att säga, så kan man lika gärna vara tyst.

Inspirationsmening

Bakom krukorna med penslar låg ett gammalt metallskrin, där den blåa färgen var avskavd längs kanterna. 


Krukorna med penslar var mest stilleben numera. Det var länge sedan jag målade. Mårdhårspenslarna påminde om avlövade buketter där de stod på mitt arbetsbord. Skaftet och metallhylsan som fäste penselhåren mot träskaftet var fläckiga av färgstänk. Grönt var den dominerande nyansen. Bakom krukorna låg ett gammalt metallskrin, där den blå färgen var avskavd längs kanterna. Jag hade fått skrinet av Jens farmor vid ett besök i hennes ålderdomligt möblerade lägenhet. Hon bjöd på spröda kakor och vi satt på yttersta kanten av de hårt stoppade fåtöljerna klädda med lejongult sidentyg. En virkad duk täckte det utsirade bordet av mörkt trä.
När Jens ursäktade sig reste hon sig och gick några tunga steg fram till en chiffonjé med många lådor. Hon drog ut en av de mindre ovanför skrivklaffen och tog fram det nötta skrinet.
På mitt skrivbord låg mitt utskrivna manus. Pappersarken materialiserade mina drömmar och förhoppningar. Jag hade skrivit något som jag kallade en civilisationskritisk essä om sömn. Min grundtanke var att människor frivilligt valde bort sömn, för att kunna arbeta hårdare eller för att hänge sig åt olika förströelser. Jag hade följt sömnens historia och tänkte på människorna i de gamla bondesamhället som vilade tätt tillsammans och hur de störde varann med hostningar och kroppsläten och hur lössen bet i deras skinn. Kunde de ens sova en enda natt? Låg de i dvala om nätterna?
Min sömn blev förstörd när mitt och Jens förhållande tog slut. Så länge vi var ett älskande par sov jag tryggt vid hans sida. När jag blev ensam blev min sömn allt oroligare och mer fragmentarisk. Jag började skriva för att försöka förstå. En del forskare menar att sömnbrist permanent kan skada hjärnan. Det känns så skört. Min hjärna är ohjälpligt påverkad av det min oro utsatt den för.


-Jag vill att du ska ha det här, sa hon och lade det blå pennskrinet i mina händer. Det är för att du är en skapande människa. 
Skrinet var tomt, så när som på en bokmärkesängel. Jag lade det i min handväska och lät det förbli en hemlighet.

Cheeseburgergratäng, köttfärsgratäng

Äcklad

Frossandet fortgår
Julmatsresterna tas fram
Mindre tjusiga
Vi är inte äcklade
Längtar efter vardagen

God Jul!

God Jul skrivpuffare! Hoppas ni får en riktigt fin jul.