Ljuv

Skrivövning

Ljust dun återstår
Jakten på
Undulaten gav
Visst resultat

Luddiga tankar
Jag kurar ihop mig
Under filten
Varför finns vi

Ljuger jag för mig själv
Jakt är kattens sinnelag
Undersysselsatt söker den föda
Vi kunde samexistera som vänner trodde jag

Liderlig ser katten ut
Jag blänger på den
Undrar om undulaten led
Vet katten vad den gjort?


Limerick

En raggarböna från Bjuv
Polerade vrålåkets motorhuv
Till middag åt hon mer än en ärta
Så hon började fjärta
Den doften var inte så ljuv

Kisa

Kevin är en man som betraktar sin samtid. Står han inte på balkongen och röker, så är han nere på gatan och träffar kompisar. Kompisarna kommer i bilar med repig lack, bucklig plåt och begynnande körbud. Kevin kommenterar det som sker.
-Nu kommer den där hunden som ser ut som en pälsmössa igen, kan han säga.

Från den öppna balkongdörren kommer hårdrocksmusik. Volymen är så hög att det det hörs över hela kvarteret. Kevin står på balkongen och röker. Det rödlätta bockskägget som han lade sig till med i somras har blivit så långt att det räcker till bandlogon på tröjan. Trots att det är minusgrader har han bara T-shirt och kalsonger på sig. Ögonen är så djupt inbäddade i ansiktshull att det inte är möjligt för honom att kisa. Askan från cigaretten faller ner på marken.
-Ska du på picknick, vrålar han i mobiltelefonen. Ska du på picknick? Är du helt dum i huvudet eller? Ska du ta med matlåda när du går på restaurang? För att du håller någon slags diet? Går man ut och äter så äter man ju där. Matlåda har man med sig på picknick. När man sitter ute och äter. Inte när man äter ute. Fattar du? Haha.
Kevin fimpar cigaretten och kliar sig i skrevet.
-ATT TA MATLÅDA MED SIG NÄR MAN GÅR PÅ RESTAURANG ÄR JU SOM ATT TA MED SIG KÄRINGEN UT NÄR MAN SKA RAGGA. FATTAR DU INTE DET?

Angenäm

Fortsätter en tidigare puff. Den utspelas på en marknad. 

Hamburgaren är tjock som en tumme. Den ligger mellan två brödskivor från ett lokalt hembageri och serveras på en engångstallrik tillverkad av flätade blad från Asien. Med hamburgaren följde en kniv och gaffel av tunt trä, alltför klena bestick för en sådant bastant stycke kött. Jag försökte karva lite i köttet och brödet, men insåg att det var lönlöst. Om jag åt svepte in hamburgaren i servetten och tuggade den i någon slags V-form så kanske det skulle gå.

När jag tar  första tuggan ser jag att serveringspersonalen från Heda Hereford iakttar mig. En yngling med rosiga kinder ler mot mig under kockmössan. Jag ler tillbaks och gör tummen upp för att visa att hamburgaren smakar angenämt. Leendet får oss båda att börja fnittra. Han snurrar runt på sandalklacken och fortsätter att vända hamburgarna som ligger på gallret på den rostiga grilltunnan. Det fräser när fett droppar ner på glödbädden.

-Hela stället är strömlöst, hör jag från bordet bredvid. Vi har inte kunnat säkra upp området och det är en ny entreprenör som tagit över ledningarna och vi får inte tag på jouren. Det kanske inte blir någon spelning.
-Men Kjell...Vad har jag här att göra då? Slipper jag gigga menar du?
-Rockabillybandet har fått ställa in. Jag har sagt att det är på grund av sjukdom. Vi kan inte gå ut med information om det här med elen. Kaffet tar vi i termosar. Hamburgarna grillas över öppen eld och läsken ligger i ett badkar med is. Kossorna får klara sig ett tag. Det är förvisso sant det här med rockabillybandet. De mår inte riktigt bra. Fyllesjuka. Sångaren ligger i en gammal husvagn och kräks. Det gick visst vilt till igår. Vad säger du Birgitta? Ska du badda hans panna lite grand?

Kjell skrockar. Jag sneglar över axeln. Kjell drar handen över skäggstubben och vidare upp över det snaggade håret, samtidigt som han ryser av välbehag. Han verkar vara en sådan där man som tror att han fostrar sina döttrar till tuffa och självständiga individer. Istället blir de karlhatare som jämför alla män med sin farsa. Birgitta har satsat på sin solbränna. Hon är pepparkaksbrun och har långa ögonfransar. Trots att hon är mager och vältränad dallrar gäddhänget på överarmarna.

När jag inser att det är min gamle tonårsidol Jonas Brändström som sitter tillsammans med Kjell och Birgitta rodnar jag. Han sitter så nära att vi nästan snuddar vid varandra. Anna-Lena lär ha träffat honom efter en konsert i Folkets Park. Antingen fick hon en autograf på armen eller också fick hon följa med i turnébussen. Jag vet inte säkert och Anna-Lena själv var förtegen om vad som hänt. Hon satte en plastpåse på armen när hon duschade tills autografen bleknat bort.

Jonas Brändström ser blek ut. Ansiktet är fårat. När han lyfter på armen för att ta en munfull kaffe ur pappmuggen känner jag svettlukten från hans armhåla.
-Gör du några nya låtar? frågar Birgitta.
-Det krävs inspiration för det, svarar Jonas. Förutsättningarna måste vara de rätta. Man ska sitta på verandan med en whiskey och så ska det vara lagom varmt, gärna lite sommarskymning och så. Då kan inspirationen komma. Men jag vet inte. Jo det ska komma en ny platta. Det har jag jobbat på i åratal, men snart kommer den.
-Kommer du ihåg när du var på efterfest hemma hos mig, säger Kjell. När vi smälte vinylskivor i ugnen.
-Fan ,vad skoj vi hade.
-Det var ju mina plattor ni smälte, sa Birgitta.

Jag tar sista tuggan av hamburgaren och bestämmer mig för att åka hem till sommarstugan, trots att jag egentligen velat se Jonas Brändström uppträda. När jag kommer till fältet som tjänstgör som parkeringsplats inser jag hur vidsträckt det är.

Ord på B

Bokstäver
Bejakar, beskriver
Busiga, bedårande, befängda
Bildar bokstavligen belevade böcker
Besjälar

Vatten

Två män i gula varselvästar står framför ett marknadsstånd med filtade fåglar som ska fungera som överdrag till bag-in-boxviner. Ugglor med överdimensionerade ögon trängs med långbenta hönor i grälla färger.
-Det blir nog inget sen, säger den ena. Inget uppträdande. Mats-Olof lyckas inte fixa elen. Det går säkringar hela tiden. Elbolaget skulle säkrat upp, men det verkar skitit sig och de har sparat in på jouren. Han har försökt få tag på någon hela dagen.

I ögonvrån  skymtar jag ett stånd med begagnade vinylskivor. Plattorna med Jonas Brändström ligger ovanpå en grön ölback, utspridda som korten i en kortlek. En kille med mustasch och ölmage lade fram dem till mig.
-Det här är väl något för dig.
-Kanske det, sa jag.
Jonas Brändström hade pudelfrisyr och kajal. Han hade borrat ner hakan i ansiktet på en skinnjacka med överdimensionerade axelvaddar. Bilden från skivomslaget hade jag haft som affisch på mitt tonårsrum. Den och så den bilden där han satt på en berghäll och såg ut över vattnet med bar överkropp och en rysk armémössa på huvudet.
-Han ska spela sen, sa killen med mustaschen.
-Jag vet, sa jag.
När mustachkillen började fingra på ett exemplar av David Bowies Lets Dance passade jag på att smita därifrån. Vinylskivor. Vad ska jag med det till? Jag fattade inte varför jag stannat till vid ståndet överhuvudtaget.

Jag gick vidare mellan marknadsstånden på Heda bygdemarknad. Hantverk trängdes med krimskrams och begagnat. En energisk kvinna med tonat hår och blå glasögonbågar försökte få mig att testa vitamindrycken Fit for Life. I förtroende sa hon att man kunde reagera mycket starkt på den, eftersom kroppen kunde vara nästintill förstörd av mineralbrist och konsumtion om värktabletter. Jag tackade nej. En förstörd kropp var inget jag ville ha.

En ljust tältduk skuggar serveringen. Jag beställer en närproducerad hamburgare från Heda Hereford och tar en lightläsk att dricka. Hamburgaren är dyr, ihop med drickan kostar den 80 kr, men jag intalar mig att det är marknad och då kan man unna sig något. Köttet är ju trots allt både närproducerat och ekologiskt. Framför mig ser jag en ko som lever sin stund på jorden på en sankmad. Den idisslar och blänger under lugg. Med lite tur kommer hamburgaren att hålla mig såpass mätt att jag klarar mig en en lätt kvällsmat, skinka och melon och ett glas vatten till. Det här med att vara ensam i sommarstugan för att få tid att reflektera är ett överskattat nöje. Tystnaden går mig på nerverna. Till och med en bygdemarknad känns som ett bättre alternativ än att sitta på trappan och titta på människorna på väg till eller från stranden.

forsätter i morgon eller så

Text till bild

När jag var ung föreställde jag mig ofta hur mitt liv skulle bli. De andra flickorna hade drömmar och planer och föreställde sig sin tillkommande. Ofta var han vacker och charmerande, militär eller affärsman. Deras pladder nådde inte riktigt fram till mig. Jag var säker på att jag skulle gifta mig med en akademiskt skolad man, vältalig, men tystlåten och bildad. Han skulle ha fruntimmershänder, bli tunnhårig tidigt och vara bortkommen i kvinnors sällskap. Vårt äktenskap skulle förbli barnlöst. Vi skulle ärva både pengar och en egendom. Tankarna från ungdomen slog in, med ett undantag. Vi ärvde en egendom, men inga pengar.

Vidsträckt

Skogen
Dånar, brakar
Stormpinad, vidsträckt, nattmörk
Från äppelträdet, ett vindspel
Skirt