Hjärta

Stresshjärtat slår fort
Kämpar hårt i bröstkorgen
Längtar efter ro

Beskylla

Vasen går sönder
Släktklenoden i skärvor
Kattungen beskylls
Platsen på hyllan ledig
Antikrundan uteblir

Stram

I brevlådan två identiska försändelser. De var adresserade till tonåringen.
-Du har fått två likadana brev från Adlibris, sa jag.
-Jag har bara beställt en sak.
-De kan ha gjort fel. Sådant händer. Öppna och se efter.

Kartongen innehöll en bok, Villfarelser, med en samling av svartvita fotografier kompletterade med ironiska citat. Den ena var till tonåringen den andra var till en Agneta i Vännäs.
-Kontakta Adlibris, sa jag. Det måste vara synd om Agneta som sitter i Vännäs och väntar på en bok som inte kommer. Adlibris bryr jag mig inte så mycket om. De har säkert råd att göra fel. Men Agneta däremot...

När jag gick ut med hunden tänkte jag på Agneta. Jag föreställde mig att hon satt vid ett köksbord av furu och väntade på ett paket som inte kommit. Hon ville så gärna se bilder liknande denna. En man i stram överrock, står framför att skyltfönster tillsammans med sin son någon gång på 1950-talet. Gossen säger: Far var är vi? Fadern svarar: I julhelvetet.

Min kvällspromenad influerades av Villfarelser. Ute spanade jag både efter julhelvetet och Vita Hems-häxan som "Är ni inte snälla barn, så kommer Vita Hems-häxan och skriver Carpe Diem överallt i era rum". Jag såg ingen av dem. Det enda jag såg var en man med skägg som spelade fiol. Han stod i sitt vardagsrum framför en gammal skolplanch som föreställde det heliga landet. När vi kom in pratade vi om penntroll.

Svepa

De möts utanför på gatan. På hennes jackärm sitter en grå reflex. Han är mörkklädd och bär rocken öppen. De talar om vädret, som är milt för årstiden och  tebutiken som ska slå igen. Vinden fångar deras ord och driver in dem i den övergivna lekparken. I rännstenen har någon tappat en hopknuten hundbajspåse. Han säger att gruset ligger tjockt. De är båda glada över att regnet tagit den ishalka som rådde under gårdagen. Hon tänker att hon borde köpa broddar. Det blir inte av. Sedan diskuterar de vad som är rimligt att ge i julklapp och hur mycket julklappar får kosta. De blir osams. De grälar. För att slippa se på honom låter hon blicken svepa över himlen. En stjärna faller över Lennartssons tak. Hon tänker att man ska önska. Låt 2017 bli bättre än 2016, bara det, begär hon.
-Jag såg ett stjärnfall, sa hon. Man ska önska sig något då.
-Jag såg ingen stjärna, säger han. Förresten är det inte stjärnor som faller. Det är någon slags rymdgrus. Ska du med in?
Hon svarar att hon tänker gå en promenad.

Text inspirerad av bild

Fotoalbumet
En uppskattad ägodel
Svartvita minnen
Bläddras varsamt varje jul
Hågkomster värmer hjärtat

Ställa upp

Ställde upp en haiku
Om underkyld dimma
En tidig morgon
När allt var tyst
I ett fönster stod
En adventsljusstake
Den var tänd och formad som ett hjärta
Grannskapets enda ljuspunkt
På tre rader rymdes inte den scenen

Drömde hon om

Jag krypkör bilen förbi mormors hus. I syrenhäcken, som är tätad med kycklingnät, kivas en flock med pilfinkar. Finkar är vanligare än sparvar. På det sättet skiljer jag dem åt. Den rostiga grinden mot landsvägen är stängd. Det betyder att jag behöver köra runt, parkera nedanför huset och gå uppför den hala trädgårdstrappan i branten och öppna ytterligare en grind för att komma in i trädgården.

-Drömde hon om det här? tänker jag. När hon var ung.
Det rödmålade enplanshuset har falska fönsterluckor med platta gångjärn av smide. Det hukar i skumrasket. Mormor har satt prydnadsljung i lådan framför köksfönstret. Den spetsiga adventssljusstaken står redan på plats, trots att det är en vecka kvar till advent. Huset är byggt på 1970-talet på mark de ärvt från min morfars sida. Från början stod det ett äldre hus på tomten. De skulle byggt till och renoverat, men huset brann och de byggde nytt på brandtomten. Hon blev änka tidigt. Invändigt är huset slitet, men praktiskt.

Mormor tar hand om övergivna djur. Det är därför jag rest dit. Jag ska hämta ett par marsvin, som heter Olof och Frost, till mina barn. Hennes smalbenta spetshund snor sig kring mina ben. Den nosar på sockerkakan som min son har bakat till henne. Marsvinen bor i det rum som min mamma hade som barn. Det finns inte mycket kvar som påminner om hennes barndom. Den länken är bruten. Rummet till min morbror Ronnys rum är stängd. I sovrummet står dubbelsängen fortfarande kvar.

Marsvinens gallerbur står på golvet. Mormor tar upp den ena och placerar det i min famn.
-Det är är Frost, säger hon.
Marsvinet kuttrar och borrar in sig i min armhåla.  Den vita pälsen står rakt ut från kroppen. På bakkroppen har den en ljusbrun fläck.
-CH Teddy, säger mormor. Himla trevlig ras. Jag har badat dem och klippt klorna. Pälsen kommer bli bättre om ett par dagar, när den får tillbaks sin strävhet.
Det djur som heter Olof kikar fram ur en trälåda, ett litet marsvinshus som någon verkar ha gjort i slöjden. Han är brunsvart och har en brun tass.
-Förra ägarna blev allergiska. Det brukar heta så, säger mormor. Jag hittade dem på Blocket.
Ett gråblått marsvin tigger mat från en bur vid väggen.
Jag håller i  något som mest verkar bestå av en mage och fyra små tassar och tänker att jag upprätthåller något genom att föra intresset för djur vidare till mina barn.
-Vet du, säger jag till marsvinet och kliar det bakom örat. Jag ska ta hand om dig.