Innebär

Såg ett övergivet studentflak
På grusplanen utanför Willys
Dekorerat med lakan med namn
Och skämt om fylla och lärare
Och björkslanor som börjat sloka
Dagen efter
Med allt vad det innebär

Idéer

Bokhyllan
Fylld, oordnad
Påminner, inspirerar, minns
Idéer som präglat tillvaron
Livshändelser

Extrem

Johannes har skaffat en tatuering under vintern. Han har magrat och lagt sig till med skägg och bär en tunn mössa, trots att vi är inomhus.  Pizzerian har stenväggar och fönster i markhöjd. Från radion hörs Riks-FM. Vid bardisken sitter en medelålders man med rakad hjässa. Han bär rosa skjorta och armband av guld. Chinosbyxorna är skrynkliga. Ordlöst tappade pizzeriaägaren upp en stor öl och sköt fram den mot honom.
-Jag betalar sen, sa mannen. När jag är klar.

I hörnet finns en liten scen. På väggen hänger en affisch med en kvinnlig trubadur, känd från Västervik. Någon har ritat ett hjärta på postern. Hon famnar sin gitarr. Spelningen har redan varit.

Jag försöker intala mig att Johannes tatuering inte är extrem. Det är en half-sleeve i den stil som kallas old-shool. Dödskallar och rosor. Den är bara så främmande för mig. Han har använt sitt farsarv för att bekosta den och anlitat en konstnär som använder människors hud istället för duk. Det har gjort ont och han har valt smärtan.

Vi har inte setts sedan han var hemma i julas. När vädret blev bättre lånade jag Mats ärtgröna Citroën och körde upp till Örebro med bilen fylld med mat som jag lagat i förväg och som skulle vara lätt att värma. Pulled pork, Köttgryta. Det är bara att ta potatis eller ris till. Köttbullar, fast mammas köttbullar är en illusion från 1950-talet. Jag kan inte göra köttbullar. De är oregelbundna och faller gärna sönder.

Det är billig skinka på pizzan, mörkrosa strimlor som påminner om daggmaskar. Jag petar bort
pizzabotten.
-Det är inte brödet, man blir tjock av, säger Johannes. Det är fettet i fyllningen.
-Man blir tjock av bröd, säger jag. Numera blir man det. Förresten så tål jag inte mjöl.
-Jag ska satsa på bemanningsföretag, när jag är klar med min examen, säger Johannes. Det finns de som hyr ut socionomer nu. De betalar bra. Hyrsocialsekreterare. Kommunerna kan inte rekrytera. Några veckor eller någon månad i någon kommun. De betalar boendet. Hässleholm. Varberg.
Jag känner att jag längtar efter Mats.

Vacker

Anja sitter vid skrivbordet. Regnet har dragit in från sydväst och jagat den kvalmiga åskvärmen på flykten. I morse hörde hon en gök. Den gol i söder. Hon rös av obehag och intalade sig att det bara var gammalt skrock, att södergök är dödergök. Fönstret står på glänt och en ofördärvad kåre söker sig in genom springan och smeker hennes händer. Skrivbordet är gammalt, vackert, men inte särskilt bekvämt. Ekträt är tungt och moget och lådorna prydda med sirliga mässingshandtag.

För två år sedan satt hon så här, en försommardag då regnet drog in. Schäfern som hon format till sin egen skugga låg på trasmattan och sov. Nu som då gnydde den i sömnen. I drömmen slog den svansen mot golvet. Hon skrev om sin kärlek till en man, som sades vara vacker. Han tog hennes ord och slet henne i stycken. Bit för bit åt han henne. Åtrån gjorde henne blind. Hon förbannade sin hjälplöshet och tvingade sig att se, älskaren, den blonda kvinnan som var så mycket yngre än honom och skälvande fanns vid hans sida, den nya kvinnan han inte ville låtsas om...Det sägs att den blonda kvinnan skriver på en bok...Själv har Anja förlorat orden. Han tog dem med sig. Utan honom finns inget skapande. Lojt läser hon om kennlar och hundar på Blocket. Maria har skaffat valp. Hon säger att den ligger på rygg i hennes knä och suger på hennes tumme.

Satsa

Studentvecka
Ungdomarna är så påtagligt närvarande
De som satsat på sig själva, sina studier, kroppar och relationer
Och de som inte förmått att göra det
Pengarna rinner iväg, baler, fester, maskerader
Mästarnas mästare
Ölbrännboll
Alkohol
Sen då?
Jag känner mig som en skugga
I någon annans värld
Saknar riktning och kompass
Just nu
Facebook påminner mig om ett minne
För två år sedan åt jag säsongens första jordgubbar
De var utsökta och de godaste jordgubbar jag ätit
På daghemmets gräsmatta satt en hare och en kråka
Tillsammans den kvällen
Om inte facebook påmint mig
Skulle jag glömt haren och kråkan
Trots att jag svurit på att bära bilden i mitt minne
Läser mest om träning av djur  just nu
Delfinerna hoppar, äter fisk och glider genom vattnet
Det känns så behändigt

Gamla

Loppismöbler
Skänks, säljs
Nötta, skavda, användbara
Soffor, köksbord, stolar, bokhyllor
Halvgamla

Text till bild

En silvergrå Golf passerade förbi busshållplatsen på Ekbladsgatan där jag stod och väntade på Anna. Den körde långsamt och jag noterade att baksätet var nedfällt för att ge större lastutrymme. Bagageutrymmet var fyllt med kartonger. Löst ovanpå papplådorna låg några pocketböcker och ett smörpaket. Jag slogs av det egendomliga i kombinationen.

Jag var ute i god tid. Anna skulle hämta upp mig. Tillsammans skulle vi resa till Arlanda, för att sedan flyga vidare till Italien, en resa för att vi skulle komma nära varandra, systrar emellan. Vi hade valt en pittoresk badort, där de italienska familjerna trängdes på stranden och massturismen påstods vara långt borta. Jag hade packat ner Avallone och Ferrante som reselitteratur och tagit med både vandringskängor och joggingskor och lovat Anna att vi inte skulle gå varandra på nerverna.