Klockan 11

Klockan var 11 på kvällen och Erika hade svårt att somna. Sängen kändes som en solstekt lastkaj. Lakanet bildade veck och täcket varslade om att det var tillverkat av något billigt syntetmaterial. Kudden hade sjunkit ihop under hennes nacke som en punkterad badboll. En nervryckning fick högerbenet att skaka.

Hon tog upp kriminalromanen som hon lagt i från sig när hon släckte en kvart tidigare och fortsatte läsa. Enligt baksidestexten var den så obehaglig att Mons Kallentoft fick sömnstörningar av den. En mobbad elev skulle hämnas på sin gamla skolklass och gjorde det genom en rad utstuderade mord. Boken äcklade henne. Inte för splattret, hon var bra på att läsa selektivt, utan för att den fyllde henne med en slags uppgivenhet och för att hon hade svårt att sluta läsa. Att lämna högstadiet bakom sig var tydligen omöjligt (även om man klädde sig i storrutig kostym på författarfotot).

Stefan var på fest. Alla 67:or var på Stadshotellet på någon slags återträff. Alla 67:or som räknades rättade hon sig själv. Själv var hon yngre än Stefan och uppvuxen i en annan stad. Återträffar gick hon inte på. Stefan hade inga problem med sådant. Redan vid sju-tiden hade han försvunnit. Middag ingick i arrangemanget. En doft av Armani dröjde sig kvar i köket och sniffade nyfiket på hennes broccolipaj.

På förmiddagen hade hon varit nere på stan. Det pågick någon slags loppmarknad. Petter stod utanför Carléns Elektriska. Hans nacke speglade sig i de tomma skyltfönstren. På bordet stod en cirkelsåg från Biltema.
-Ska du sälja sågen? frågade hon. Renoverar ni inte längre?
-Äh. Jag har en bättre. Man samlar på sig så förbannat.
Han sneglade på Patricias rosablommiga koppar som stod bredvid sågen. De var köpta på Fyndlagret så sent som i höstas. Erika kände igen dem.
-Jag är så nervös. Stefan ska på fest ikväll.
-67:orna?
Hon nickade. Petter rodnade och sträckte sig fram över bordet. Hans hand nuddade hennes och hans strök henne över kinden.
-Det ordnar sig nog, fortsatte han. Tror du inte det?
Hon skakade på huvudet.

En spekulant på cirkelsågen trängde henne åt sidan. Hon backade ett par steg och så på Petter på avstånd. Håret var kortsnaggat och tätt som en terrierpäls. Den tajta dunjackan bildade små åsar över kroppen. Jackan föreföll fylld med luft. Det krävdes en smärt kropp för att bära upp den, tänkte hon.

Ledsen

Kommentar
Vardaglig, svårgripbar
Sårar, förnärmar, stöter
Inte illa menat alls
Ledsen

Steg

Vardagsbetraktelse

å trottoaren utanför biblioteket, ett par steg från väggen, stod en nybliven pensionär. Han hade rosa skjorta och grå byxor. Mannen talade i telefon.
-Hon är bra, sa han. Henne kan jag rekommendera. Lätt att ha att göra med. Glad och positiv. Snabb. Och så tål hon skämt under bältet också.

Väder

Steg för steg
Rullar ovädret in
Jag ser himlen mörkna
Regnet tynger horisonten
Det är här nu

Ta hand om

Ta hand om dig
Uppmanar landstinget på sin hemsida
Ta cellprov
Man bokar t om om tiden för det där
När man kommer fram
Står det tio ilskna kvinnor
Framför en låst dörr
Personalen var på möte
Bokningen som sköts på annan ort
Centraliserat
Visste inte om det
Tja, vad gör man?
En axelbred kvinna i 65 års-åldern
Med smaragdgrön handväska
I ett stadigt tag under armen
Deklarerade högljutt
Att hon aldrig mer skulle ta cellprov
En liten dam med tvåfärgade råttsvansar
I hennafärg och grått sa
Att hon minsann skulle hitta en privat gynekolog
En sådan kan man lita på
Hon skulle aldrig mer ha med landstinget att göra
Resten teg och gick därifrån
Tar man hand om sig själv
Om man inte blir galen på landstingets misstag?

Glida

Mamma träffade fem olika män när hon var gravid med mig. Jag på dem ibland, när tankarna börjar glida mellan dröm och vakenhet, och funderar på om deras närvaro påverkat mig i själva fosterlivet. Pappa vet jag inte mycket om och min mamma lärde mig att bli vuxen tidigt. Jag fick de förtroenden och det ansvar en vuxen borde få. Det är knappt så jag minns min barndom. Till min sambo brukar jag säga att jag blev vuxen när jag fyllde fem. Ungefär så länge har jag tydliga minnen.

Ibland känner en tydlig vrede. Den kan övermanna mig när jag väntar i kassan på ICA eller om jag tvingat mig att göra ärende till något lågprisvaruhus. En långsam, fumlig pensionär, som jag rimligen borde vara vänlig mot, kan irritera mig. En överviktigt kvinna med svettklibbig lugg och kundvagnen fylld av ostbågar och coca-cola. En skäggig yngling som jonglerar med en ekologisk broccoli och nonchalant lägger dadlar på rullbandet. Det är mamma jag tänker på och jag blir alltid lika arg. Jag försöker i alla fall ta hand om mig. Det har hon aldrig gjort.

Text inspirerad av bild

Någon som sägs
Vara farlig och eterisk
Genial och eljest
Vansinnigt trevlig
Ett geni
Generös mot sina vänner
Har påträffats död
Det vilar en skugga över jorden
Denna dag
Någon skriver att han levde hårt
Och fick några extra år, trots allt
Det låter dömande
Vad är tid värd, så där i slutet
När kroppen gett upp?
Han bodde i en by
Dit vi ibland gjorde utflykter
När jag var barn
Jag minns de stora trähusen
De prunkande trädgårdarna
Sjövattnet var kallt och grumligt
Sanden grov
En park omgav slottruinen
En fåfänga
Ett jaktslott utan större betydelse
Någonstans vid avtagsvägen låg
Ett hönseri eller kanske en svinfarm
Plågade djur
Inomhus
Jag tänker på skuggor
Det kompakta och förgängliga

Innerligt

Innerligt
Är det vackraste ord
Som jag vet
Det finns så mycket
Värme i det