Tillit

Det ljumma vattnet sluter sig kring Erikas kropp. Inom sig skälver hon av välbehag. Hon tar ett par simtag och vänder sig på rygg. Några stilla rörelser håller henne flytande. En blåmålad turistbåt passerar utanför viken. En doft av vild timjan och kungsmynta fyller luften.  På andra sidan finns en grotta. Kritklipporna skuggar grottöppningen. Hon anar att vattnet i grottan är mörkt och kallt där solen inte når. På bergssidan klättrar ett par getter. En av dem bär en bjällra runt halsen.

Andreas har stannat kvar på vägbanken. Den grå hyrbilen står med dörrarna öppna mot hettan. Hon ser att Andreas fotograferar och är tacksam över det. Han sparar ögonblicket åt henne. Hon funderar hon på att skriva hem till föräldrarna och berätta, ett vykort åtminstone, men hon vet att det är bäst att avstå. De skulle mala sönder hennes minnen till inget och kritisera hennes val, av stränder, bilhyra, utflyktsmål, restauranger, Andreas... Någon tillit finns inte mellan dem.

Ord på F + välfylld

Glåmiga besökare rörde sig mellan apotekets välfyllda hyllor. En äldre herre tappade sin käpp när ha satte sig på besöksstolen för att få ut sina receptbelagda mediciner. Ett uppslaget exemplar av lokaltidningen fångade en hostattack.

Filippa stannade framför hyllan märkt ögon. Det fanns åtskilliga ögondroppar som skulle motverka torra ögon. De flesta var förpackade i exklusiva pappkartonger. Utbudet fick Filippa att tveka. Skilde sig innehållet åt mellan de olika sorterna eller var det bara de fluorescerande  förpackningarna som var olika? Skulle man välja grönt, blått eller orange? Filippa bestämde sig för en liten flaska i halvgenomskinlig grå plast. Den var billig och kostade mindre än en femtiolapp. Sorterna med fina förpackningarna kostade det tredubbla. Hon betalade och stoppade flaskan i fickan.

När hon kom hem droppade hon vätskan i ögonen. Ögongloberna slog volter av glädje över den konstgjorda tårvätskan. Utan tvekan hjälpte det mot hennes besvär. Kvar fanns bara en molande känsla av någon av de dyrare skulle varit ännu bättre.

fångade, Filippa, förpackade,  fluorescerande, förpackningarna, flaska, femtiolapp, fin, förpackningar, ficka, fanns

Förnuftig

-Vad gör du?
-Läser kontaktannonser. Jag försöker hitta någon som verkar förnuftig. Vad tror du om den här?

Egen företagare. 

56 år. 

Fördelaktigt yttre. 

Ordnade förhållanden.

 Söker kärleksfull kvinna, som uppskattar lång varig älskog.

Tåget saktade in och stannade

Regionaltåget saktade in och stannade. Annika hängde handväskan över axeln och drog på sig handskarna. Lädret smet åt runt fingrarna. Det var nästan som det behövde töjas ut varje gång hon tog på sig dem.  Hon gick ut i gången och trängdes med de andra passagerarna. Framför henne jamade en katt i en transportbur. Den äldre herren bakom henne snörvlade. En skock baciller åkte upp och ner i hans kraftiga näsa.

Hon tvingade sig att andas lugnt. Att resa ensam var viktigt för henne. Ett par timmar bara. En utställning på länsmuseet och tillhörande lunch på museets restaurang. Soppa eller sallad och surdegsbröd till. En promenad genom en främmande park. Ensamhet som skärper tankarna bortom dammsugning och tvätthögar.

Folkmassan rör sig över perrongen. Hon tar sikte på stationshusets entrédörr. Den automatiska dörren glider upp. Det är smutsigt på stengolvet innanför. Hon känner en hand mot sin armbåge och hör en mansröst.
-Men Annika. Jag tänkte att det var du. Vad roligt att träffas. Vi måste ta en fika. Jag har lite tid över. Vi går till Nordhälls.

Text inspirerad av bild

Ute är snöblandat regn. Molnen drar in ett mörker som lovar mer. Februari och mars är tunga månader. TV visar ett inslag om den kommande influensan. Fokus ligger på bilder av vaccin i laboratoriemiljö. Den kommer vara att vara svårare än på flera år. Årets influensa är en form av svininfluensa. Kerstin Thorvall liv ska bli film. Trailern visar ett guppande mansstjärt i ett filmiskt urblekt sovrum. Det antyds att mannen är otrogen. Scenen känns naturalistisk och ger åskådaren ett intryck av att den sett något den inte borde sett. Mina axlar är så spända att  inte ens massage kan få musklerna att slappna av och vila. Det gör ont. Ständigt. Värken gör mig glåmig och frånvarande.

Läkande

Ibland får jag följa med Janne och Helena på utflykt. Vi brukar åka till något naturvårdsområde med gångar och spänger anpassade till funktionshindrade. De skjuter mig framför sig i rullstolen och brukar säga att det är läkande för mig att vistas i naturen. Själv vet jag att Janne och Helena tittar på fåglar. När de tagit mig runt slingan fikar vi på parkeringen. Jag brukar få varm saft och skorpor som Helena bakat.

Fysiskt

Som vuxen minns Sofia barndomens middagar, med någon slags fysisk skärpa. Minnena sitter i kroppen, snarare än hjärnan. Näsan fylls av en förnimmelse av olja och järn, som pappa tagit med sig från verkstaden. Stekoset har bildat en hinna på kaklet bakom spisen. Hon äter annorlunda nu. Maten är inte samma som när hon är barn. Ändå känner hon sig inte avspänd när hon sitter till bords. Stekfläsk, ärtsoppa och blodmat ratar hon.

Sofias pappa satt alltid på kökssoffan. Sofia hade slagit sig ner  på en pinnstol vid bordets kortända. Jens plats var mittemot pappa och han åt med god aptit. Han krånglade aldrig med maten och var aldrig kinkig. Mamma satt sällan med vid bordet. Hon stod lutat mot diskbänken och vakade över dem. Passade upp, som hon sa. Hungrig var hon sällan.

Utanför fönstret stod ett fågelbord i form av en röd liten stuga, som balanserade på en hässjestör. Det var alltid pappa som gav fåglarna mat och bekymrade sig över priset på solrosfrön och om han kunde komma över havre hos Ströms till gulsparvarna. De hängde upp talg i ett nät och det satt ofta talgoxar och blåmesar och pickade i fettet.

-Det handlar bara om vilja, sa pappa och spände blicken i Sofia.
Hon föste omkring maten på tallriken. Skalpotatisen smakade jordkällare trots att hon skalat den. Köttbullarna var brända på undersidan. Med gaffeln mosade hon en mjölklump i såsen.
-Vilja?
Hon ställde i från sig glaset. Mjölken såg blåaktig ut och hon kände att datumet gått ut.
-Det handlar om vilja. Det är därför de vinner Vasaloppet. För att de vill någonting.
-Ska jag åka Vasaloppet nu också?
-Du rör för lite på dig. Din mamma vägde mindre än dig när hon var i din ålder.
-Då ska jag väl inte äta då.