Liv

Jörgen och Anna halvligger i varsin vardagsrumsmöbel. Han ligger i divansoffan och hon har lagt beslag på fåtöljen med fotpall. Trots mängden av TV-kanaler och Jörgens förmåga att snabbt manövrera mellan dem med hjälp av fjärrkontrollen är det svårt för dem att hitta ett TV-program som kan fånga deras intresse. Till slut fastnar de för dokusåpan Ullared.

Varuhusets VD trasslar in sig i godissnören, när han ska inviga lösgodisavdelningen (samma sort som de har på ICA konstaterar Jörgen, lite billigare bara). Två killar ur personalen åker på dans. Det går sådär. Dansbandet är okänt och dansladan är folktom. Ett par gifter sig på campingplatsen efter att ha handlat engångsbesticken till bröllopsmiddagen på varuhuset. De har Ullared som hobby och åker dit med husvagnen flera gånger per år. Ett annat par firar silverbröllop i en av gångarna. En man ska bjuda sin sambo på överraskningsmiddag i husvagnen. Hon får sitta i bilen och vänta medan han fixar med hämtkebab och Zingo. Det ösregnar.

När en medelålders man med ölmage köper chips och Zingo för 200 spänn stönar Jörgen högt.
-Chips och läsk kan jag köpa på macken. Vad är det för mening med att åka till Ullared för att köpa sådant?
-De verkar trots allt väldigt tillfreds med sina liv, säger Anna. Enkla nöjen...
-Och du menar att du inte är tillfreds med ditt liv?
-Jag tar hand om svärmors katt när hon åker in och ut på sjukhus. Du klipper hennes gräsmatta fastän du är allergisk. Ärligt talat så skulle jag vilja göra något, innan tillvaron förtvinar och krymper ihop.
-Men hämtkebab, Anna...Du som är så road av matlagning.  Hur kan du ens tänka på hämtmat?

Påträngande

-När jag kom runt hörnet hörde jag ett ljud från körsbärsträdet. Det var inte påträngande, snarare hjälpsökande. Jag stannade till och försökte lokalisera ljudet. Ett par grenar rörde sig. Sen såg jag ett par bara fötter i vita gymnastikskor. Tösen klättrade ner från trädet. Med katten i famnen försvann hon genom ett hål i häcken. Söt flicka. Blond. Med håret i hästsvans.
-Katten?
-En brunstrimmig rackare. Den ligger på våra trädgårdsmöbler ibland. Vad den hade i trädet att göra vet jag inte. Körsbären är ju inte mogna än.
-Vad säger Greta?
-Greta ja, hon var inne i köket och bakade hallongrottor. Det är min favoritkaka. Tror det är bäst att hon inget får veta, hon är ju så allergisk.

Prata

Innerligt småprat

Vardagliga ögonblick

Kallprat som värmer

Ord på U

Ulrika, undrar, utanför, uteveranda, underlig

Ulrika och Annika möts av en slump utanför Åhlens. De famnar varandra och fnittrar och förefaller glada över att ses. Annika har fyndat på rean och öppnar påsen för Ulrika. Tunna tunikor och åtsmitande linnen slingar sig runt varandra i kassen. Överst ligger ett per neongröna grytlappar i silicon. Ulrika berömmer Annikas inköp, men undrar samtidigt om Annika kan ana hur tom hon känner sig inombords, om oro om sådant man inte kan rå på letar sig ut genom huden. Kan hon ana att Ulrika tänker på Grekland och räds fattigdom, halvsvält, medicinbrist och matköer (och vad sådant gör med en människa). Afrika är en främmande, underlig kontinent, Grekland lika välbekant som gatstenen utanför järnvägsstationen.

På håll ser Ulrika Urban. Han står vid statyn i den grönskande lilla parken i hörnet och fingrar på sin mobiltelefon. Den svarta plattan glänser i hans hand.De ska äta lunch på stadshotellets uteveranda och hon anar att hon redan är sen, så hon ursäktar sig, trots att hon egentligen velat stanna längre och småprata, omfamnad av Annikas ärliga omtänksamhet och förmåga att se det lustiga i alla situationer.

Vanlig

På  trottoaren ligger en nedriven lapp
En katt har försvunnit
Det är en vanlig katt
Som heter Missan
Den är svart utan fläckar och
Har rött halsband
Older: 6 år
Hopas du har sett henne

Text från bok

Inspirationsmening hämtad från en kokbok:
En dl sås sätter stuns på det hela.

När jag står vid spisen eller rör mig längs diskbänken och tvekar mellan haricots verts och brysselkål händer det att min skyddsängel kommer på besök. Ängeln är korpsvart och sätter sig på min axel. Jag känner dess klor mot nyckelbenet och vet att dess fötter är gula och är ledade på samma sätt som en daggmask. Varelsen skuggar mitt öra. Dess fjäderdräkt är kall och fyller mina lungor. Dess näbb söker sig mot mitt hjärta.

-Allt är meningslöst, säger den. Men var inte rädd, jag ska skydda dig mot det onda.
I kastrullen puttrar såsen, den lilla mängd som ska sätta stuns på det hela, och få köttet som får sin färg av hetta och gjutjärn att bli något extra och utsökt.
-Ta inte maten ifrån mig, säger jag. Du vet att jag behöver äta. Grädden och spriten som kokar ihop fanns ändå hemma.
Den slår sig ner i min mage och begär en fasta och jag lovar den till hösten.

Droppa

I våras annonserade en mäklarfirma ut Sveriges billigaste hus, en länga med affärslokaler, byggd i slutet av 1800-talet. Fastigheten hade inrymt urmakeri eller klockaffär, hattaffär och charkuteri. Ett hus med potential, för den som ser bortom vattenskador, mögel och det faktum att huset måste stått obebott i årtionden. Aftonbladet och Expressen skrev om Sveriges billigaste hus och mäklarannonsen delades i sociala medier.

Huset såldes, inte som Sveriges billigaste, utan till ett pris som var rimligt för orten och husets skick. Idag, i samband med samhällets årliga knallemarknad, sålde de nya ägarna ut inventarierna. En del av lösöret låg på bord eller på marken utanför, annat som högar av gamla frottehanddukar och konfektionssydda bomullslakan och herrundertröjor, låg kvar inomhus. En trälår var fylld av stora glasburkar på 6-8 liter. Locken var täckta med brunt omslagspapper. Konserverna måste ha gjorts under kriget. Någon gång i början på 1950-talet fick innehållet sin slutgiltiga form.

Utanför det som varit charkbutik låg en hög träklubbor och en armslång bräda med en bult tjock som ett finger i ändan. Jag tappade räkningen på hur många män i sjuttioårsåldern som lyfte brädan och sa:
-Den satte man bakom örat på grisen.

Trots att det fanns en del tjejgrejor i form av gamla trälådor (bra som bokhyllor) och zinkhinkar kunde jag inte förmå mig att köpa något, trots att priserna var låga. I stället droppade jag av till knallemarknaden och köpte honung, ost och korv. Det kändes bättre.