onsdag 8 mars 2017

Skrin

Patrik ställde skrinet han ropat in på Bogrens aúktioner framför TV-fåtöljen. Han lät pekfingret löpa längs den avrundade kanten på locket. Den gamle snickaren kunde sina saker. Det märktes. Låsbrickan av svartmålat järn var formad som ett hjärta. Fernissan hade fått den blå färgen att anta en grönaktig nyans. Locket var prytt med målade blommor som kunde vara rosor och tulpaner.

På lockets insida fanns en krans av löv och två sammanflätade initialer som antydde att skrinet varit en bröllopsgåva. Det var daterat 1803. Nu stod skrinet på en ställning med svarvade ben, ditmonterad någon gång i mitten av 1900-talet. Benen hade sänkt auktionspriset på skrinet, inte till hälften, men med en tredjedel. Auktionspubliken kunde vara nyckfull och korkad. En obetydlig detalj kunde drar ner priset och sådant drog Patrik nytta av. Förutom skrinet hade det varit en skitdag hos Bogren. De flesta auktionsdagar var skitdagar numera. Ändå var det något som gjorde att han fortsatte besöka auktionerna. Beskt kaffe och sur korv och hämtpizza på hemvägen blev det sedan Agneta ledsnat på honom och stuckit.

Skrinet var fyllt med papper. Han hittade påskkort med besynnerliga harar från början av 1900-talet och julkort med tomtar som red på galopperande grisar. Ett svartvit vykort med Genslövs nedlagda järnvägsstation skulle inbringa en del pengar på Tradera, gissade Patrik. Det hade både folk och ånglok och sådant var populärt bland samlarna. Mellgrens tryckeris korrespondens från 1930-talet låg till höger i skrinet. Patrik bläddrade bland de maskinskriva dokumenten. Pappret var gulnat och glatt. Det var uppenbart att delägarna avskydde varandra. Patrik skakade på huvudet. Skrinet hade gått i arv och någon hade gjort sig besväret att spara på brevväxlingen. Han bläddrade vidare. Det var inte bara firmans skötsel de var oense om. Det antyddes att Greta var i omständigheter och att Sven borde ta sitt ansvar.

Patrik tog pappersbunten i handen för att gå till köket för att slänga den. Någon gång måste historien ha sitt slut. En guldring föll ur ett kuvert och rullade in under soffbordet.

6 kommentarer:

  1. Spännande med ett gammalt skrin som inte är tomt utan med innehåll. Och ringen sen! Vems var den? Bra!

    SvaraRadera
  2. Typisk bra GP-text tänker jag.

    SvaraRadera
  3. Och som vanligt vill jag bara fortsätta att läsa..! :)

    SvaraRadera
  4. Vilken fin berättelse kring det gamla skrinet, antikt flera gånger om. Det är viktigt med detaljerna när det gäller gamla grejer. Avslutningen med ringen gör att det tar fart så man vill läsa fortsättningen!

    SvaraRadera
  5. Tycker mycket om alla detaljer som gör att man riktigt kan känna tidsandan. Välskrivet!

    SvaraRadera
  6. Så intressant du bygger upp berättelsen ... och sedan avslutet ... som ju inte tillåter det där slutet han pratade om :) Jättebra!

    SvaraRadera