tisdag 25 oktober 2016

Var höll alla hus

Huset var mörkt när Lisen kom tillbaks från sin promenad. Någon nyckel hade hon inte tagit med sig, så hon letade rätt på extranyckeln under trappan. Den kändes trög i låset. Utan att tänka sig för hängde hon in den i nyckelskåpet och ställde undan gångstavarna. 
-Hallå! ropade hon. 
Var höll alla hus? Någon lapp eller något meddelande såg hon inte till. I köket stod de odiskade tallrikarna kvar på diskbänken. Julius hade byggt en pyramid av knäckesmulor framför sin tablett. Marsvinen stod med tassarna mot gallret och kvittrade. Trots att de hade fullt med mat i buren hoppades de på mer.

Lisen slog sig ner i vardagsrummet. Planlöst öppnade hon sin facebooksida och klickade på en länk som visade sig leda till en blogg. En frilansjournalist skrev om utbrändhet. Vi jobbar tre gånger så mycket i dag som vi gjorde på 80-talet. Då hann man det man hann. Nu blir vi aldrig färdiga. Nya måsten kommer till hela tiden. Meningslösa val. På 80-talet kunde mammorna ta en eftermiddag och bara läsa en roman. I blogginlägget syntes en bild på omslaget till Hästarnas Dal

Meningen om de läsande mammorna gjorde Lisen gråtfärdig. Hennes mamma läste aldrig. Hon stod alltid vid diskbänken. Enstaka stunder satt hon vid köksbordet med en strumpstickning eller en veckotidning hon fått av faster Anita. Lisen läste. Hennes pappa läste. Hon minns att han läste Fogelström och Linna och Alistar McLean. På kvällen låg han på den hårda sängen med överkast av sniljefrotté med en bok på bröstkorgen. Långsamt läste han. Inte som Lisen, som läste snabbast av alla i klassen. Hästarnas Dal läste hon i tonåren.
-Jag vill stanna tiden, tänkte hon. Låta allt bli som förr. Jag vill att det ska kännas som kvällen före julafton. Allt är förberett. Man bara väntar på själva firandet.

Hon hörde att dörren öppnades och ropar mot den.
-Är du redan hemma? säger Erik. Jag gick runt sjön för att genskjuta dig, men du hann visst hem innan. 
-Barnen? 
-De är väl hemma. Tror Julius spelar på sitt rum och Mika verkar ha somnat. Hon har så mycket i skolan nu. 

3 kommentarer:

  1. Fin scen. Gripande på något sätt.

    Känner inte heller igen det där att mammorna skulle haft mer tid på 80-talet. Tror jag inte på. Och varför en bild på Hästarnas dal? Som sagt, mer en tonårsroman än en roman för mammor.

    SvaraRadera
  2. Hästarnas dal läste min kompis mamma då på 1980-talet. Önskar att alla hade mer tid, faktiskt.
    Bra text!

    SvaraRadera