söndag 30 augusti 2015

Text från bok

Inspirationsmening: Till skillnad från John var hon inte vidskeplig, men det hade aldrig hänt något bra den dagen. Meningen är hämtad från boken Fortfarande Alice av Lisa Genova.

Annika tömde regelmässigt fickorna där hon kom åt. Småmynt, nycklar, utnötta inköpslistor och mobiltelefon kunde hamna på byrån i hallen, bänken i köket eller soffbordet. Tyngde det i fickorna rensade hon. 
-Varför gör du så här? undrade John.
Med en krafsande rörelse lyfte han hennes nycklar från soffbordet och lät dem dingla framför henne. 
-Vadå?
-Nycklar bär man med sig. Vi har ett nyckelskåp i hallen. Där hänger man sina nycklar.
-Det spelar väl ingen roll. 
-Vet du inte att det för otur med sig att lägga nycklar på bordet?
-Säger vem?
Annika reste sig upp.
-Jag ska ta något i köket. Vill du ha? Te? Smörgås? En frukt? Några kex med ost? Vi ha en brie hemma.
-Du vill alltid äta något, så fort jag säger till dig. 

Med en suck gick Annika ut i köket. Badrumsdörren stod på glänt. Hennes paraply låg uppslaget i duschen. Hon hade överraskats av en regnskur på hemvägen. Nu låg paraplyet vidöppet i duschen för att torka. Bakom draperiet påminde det om en styckad ponny. John hängde upp sig på detaljer. Fäll inte upp paraplyet inomhus. Någon dör om du gör det. Nycklar, paraplyer, stegar. Sprang en svart katt över vägen spottade han regelmässigt i luften, oavsett om den var helt svart eller hade vita tassar. Tvi. Tvi. Tvi. 

Hon hällde vatten i vattenkokaren, slog på strömbrytaren och letade efter en tepåse i skåpet. Medan vattnet kokade stirrade hon på almanackan på köksväggen. Rosor och björnbär. Motivet tråkade ut henne. Rutnätet med dagar var fyllt av lövtunna blyertsanteckningar. Tisdag. ATL 13.40. Annika. Tandläkare. Kl 13.40. Hon hade glömt. Tisdag är veckans värsta dag. Alltid. Ingen gott händer på tisdagar. 

-Vill du ha? ropade hon åt vardagsrummet. 
John svarade inte. Han hade slagit på TV:n och manövrerade mellan kanalerna. När hon inte ville se nyheterna anklagade han henne för att inte ta något ansvar och fly från verkligheten. Flyktingkatastrofer. Bränder. Räntehöjningar. Inflation. Arbetslöshet. Terror. Människor som drabbas. 25 minuter elände och 5 minuter dåligt väder. Hon vet att det sker. Det går inte att påverka, hon vill bara slippa se. På sängbordet ligger Moa Martinsson. Hon vill dra sig tillbaka och läsa. Saker och ting ordnar sig eller inte. 


2 kommentarer:

  1. Säger som jag brukar. Du är bra på att få fram stämningen.

    SvaraRadera