tisdag 3 februari 2015

Sten

Pendeltåget kränger fram genom snöslask och leda. En äldre man går från början till slutet av vagnen. För att hålla balansen går han med mjuka knän, som om tåget vore ett båtdäck. Hans rödfnasiga händer greppar tag i nackstöden. Säte för säte drar han sig framåt. Den styva överrocken har samma färg som en gråsten. Mjukisbyxorna fransar sig över de snedgångna kängorna.

Av vänliga skäl tänker jag mig honom som en ängel, skäggig och vingprydd, en vishetslärare som har lena sanningar i munnen. Man ska alltid lämna människor bättre än man fann dem, krama de sårade, hela de krossade värma de frusna och älska de ensamma.

Han stannar till vid min plats. Jag sitter ensam på ett fyrsäte och har brett ut mig med väska och jacka och en bitter smak av öl i munnen. Hans ögon är vassa som snösmältningsgrus.
-Jag hatar det här jävla landet, säger han. Svenskarna säljer sig för billigt. Allt ska gå till de där jävla invandrarna. Om tjugo år har de tagit över allting och vad får vi för det? Inte ett piss. Dom lata jävlarna, kommer hit och tar våra jobb.
Jag viker undan med blicken och möter min spegelbild i fönstret. En vattendroppe rinner över min kind. Mannen raglar vidare. Jag hoppas ändå att han har ett hem, han kan kalla sitt.



5 kommentarer:

  1. Han kanske är en ängel på ett något annat sätt... på något sätt? Gillar idén att tänka mig okända vi möter som änglar!

    SvaraRadera
  2. Kanske han får dig att vässa dina argument? Gillar oxå det där med änglar, ska försöka tänka på det, och på vad de vill lära mig :-)

    SvaraRadera
  3. Mannen verkar inte tänka på det vänliga sättet. Långt därifrån.

    Jag tror att det är han som borde vässa sina argument :-). "De lata jävlarna kommer och tar våra jobb". Lata? Men de vill jobba tydligen.

    SvaraRadera
  4. Ibland är det skönt när människor inte öppnar munnen och talar för då får de förbli de änglar vi föreställt oss. Ibland är det tvärt om. Det är först när människan talar, som vi inse att det är en ängel. :) Det du skrivit väcker mycket tankar inom mig. Så många rädda människor. Det människan är rädd för skyr hon, då blir det lätt att dra alla över en kam.

    SvaraRadera
  5. Fantastiska kontraster i texten! Det är jag så svag för :) Sedan fastnade jag för "lena sanningar i munnen"
    Himla bra!

    SvaraRadera